Bio om konstnär
Bio..?
Vad skal jag skriva här som inte redan finns i cv´n?
Kanske jag bara börjar från början så får vi se vart det tar vägen.
Jag heter Johan Urban Bergquist. Jag föddes den 6 maj 1965 på Gävle sjukhus; 50,5 cm lång och vägande 2,94 kg. Det är i alla fall det det står i papperen, själv minns jag ingenting av detta.
Så växte jag upp i ett…
…nej, jag får nog spara detaljerna till min självbiografi. Det får bli en snabb sammanfattning i stället:
Första till nionde klass på Sörbyskolan, Gävle
Naturvetenskaplig linje på Vasaskolan, Gävle
Vapenfri tjänst på ett dagis i Västra Skogen, Solna
Universitetsstudier Uppsala (för detaljer, se CV)
Gallerist, Galleri Karolina, Gävle
Förberedande konstskola, Konstlinjen Gävle
Kunstakademiet i Trondheim
Praktiserande konstnär i Oslo
.
appendix:
Här är ett utdrag av en recension som Anders Eiebakke skrev på kunstkritikk.no om Norsk Skulpturbiennale (2003):
“I avdelingen som behandler outsider-kunst finnes det faktisk en skikkelig outsider. I motsetning til kunstnere som presenterer outsider-problematikk (skeiv sex, politisk ukorrekt, ståpikk og depresjoner) er Johan Urban Bergquist en raring som er betatt på arbeiderklassevis. Han samler på rare utklipp om fantastiske hendelser, noterer okkulte fenomener, og gjør en ytterst triviell omgivelse til en skjerm mot det ukjente. Den materielt sett magre hverdagen har en åpning inn mot en parallell fantasy-virkelighet, og inngangen har form av en dør med skiltet: VERSALTRYKKERIET. Versaler, store trykkbokstaver, har ikke lenger et eget trykkeri. Men på en gammel dør til et knøttlite rom i Oslo sentrum, Bergquists atelier, har akkurat det skiltet overlevd skiftende tider og blitt til et mystisk tegn. I atelieret lager han små og forseggjorte modeller av møbler, hus og symboler og for eksempel et gallerirom slik han forestiller seg det før han får ta det i øyesyn. Den siste opplysningen fikk jeg forøvrig av en kunst-engasjert Securitas-vakt som både hadde vett og respekt for kunst og publikum.”
.
.
och här är en link till en recension från kunstkritikk.no (juni 2008) skriven av Geir Haraldseth